Jag kan inte fatta att detta är sant. Det sjunker liksom inte in...
Du var min "storebror", du var så härlig, du tog liksom hand om mig och jag har många roliga och fina minnen med dig. Nu på sista tiden gled vi ifrån varandra och bråkade lite. Men när du sa förlåt och berättade om dina problem igen kändes det som om vi skulle bli lika bra kompisar igen som vi var innan. Men det hann vi inte...
Det kommer vara så dyster utan dig, i skolan, när man går ner på stan och över huvud taget i Ängelholm.
Du var en liten glädjespridare i vår deppiga lilla gråa stad och jag kan inte fatta att du är borta..
Jag önskar så att jag hann säga dom där tre orden till dig innan du försvann, men nu är det för sent.
Så jag säger det nu i stället; jag älskar dig Jan Le, min "storebror"♥