Jag vet att jag är lite sent på det, nu mitt i natten och allt... men det var två veckor sedan idag. TVÅ VECKOR! Shit... jag kan fortfarande inte tro det. Det känns som om det bara är lov nu och efter lovet kommer du komma tillbaka till skolan igen.
Kommer du ihåg när jag satt med Elaine och sålde jordgubbar utanför Maxi i Hyllinge i sommras? Jag trodde jag skulle få solsting, värmeslag och allt sånt och det livade verkligen upp min dag när du smsade. Du skrev att du spelade volleyboll på stranden och så skrev vi att du var liten och smidig och att jag var liten och klumpig. Vi var som Lilo och Stitch. Så sa du att jag liknade Lilo lite, fast inte mullig. Aww, du var så underbar!
Jag kommer aldrig glömma denna fantastiska sommar vi tillbringade tillsammans, ALDRIG!
Jag kommer aldrig aldrig aldrig glömma dig och jag kommer aldrig sluta skicka sms till dig. Jag vet att du inte läser dom och jag vet att jag aldrig kommer få svar. Men det känns ändå bättre att skriva och berätta om allt som händer i mitt liv. Det hade jag gjort om du fanns här och så hade du hjälpt mig med mina problem och haft lösningar på allt, precis som du alltid hade.
Jag önskar så att du hade stannat kvar hos oss, men jag är glad för att du iaf fick som du ville till slut, jag är glad för att du slipper gå och känna dig ledsen, ensam och nere längre och jag är glad för att du äntligen slutit fred med dig själv.
Men du skulle bara veta hur mycket jag saknar och älskar dig, Jan Le♥
























Vi ses i paradiset♥