3 MÅNADER / 89 DAGAR UTAN DIG.



Nu har det gått 3 hela månader. 3 månader utan dig. Det känns som om jag sitter och väntar på att du ska komma tillbaka från en 3 månader lång semester snart och jag låter mig själv tro det för att inte bli överväldigad av sorgen jag känner när jag tänker att du aldrig kommer tillbaka. Det är ingen 3 månader lång resa du är på, den varar en livstid. Det gör så ont att tänka på.
Jag har inte varit vid din grav mer än 1 gång för jag känner att jag klarar inte av att gå dit samtidigt som jag känner mig skyldig för att jag inte går dit. Men jag ska gå dit snart det lovar jag.
Jag har så mycket att berätta för dig, så många nya saker som hänt. Jag behöver dina råd Jan... jag behöver din vägledning här i livet och jag försöker att inte bli ledsen varje gång jag tänker på dig men det är så svårt. Jag försöker tänka på alla positiva roliga minnen jag delar med dig och lyssna på glada låtar som påminner om dig istället för dom sorgliga för dom passar egentligen inte alls in på dig. Du var ingen sån person. Men det går inte så bra. Jag behöver bli påmind om vilken glad person du verkligen va. Jag behöver höra din röst och se dig. Jag behöver krama dig och känna din lukt. Bara en gång till... snälla Jan..
Det var som jag skrev igår, Death is peaceful, easy. Life is hard. I just wish you took the hard way... ♥♥


Kommentarer



Vad heter du?
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg/hemsida?:


Skriv något fint här nedan:


RSS 2.0