Fattar inte vad som hände ikväll men helt plötsligt blev så arg så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kände bara för att slå ner någon. Men sen övergick det till sorg. Jag bara tappade alla arga känslor, blev riktigt ledsen och bara kände mig helt slut.
Det känns som om alla jag skulle behöva prata med finns så långt bort. Dom är utom räckhåll för mig...
Tänker först och främst då på min pappa och på Jan.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna en sådan saknad som jag känner efter Jan. Det känns som om det var jätte längesen han försvann fast det inte ens gått 3 månader...
Kollade på det här fina bildspelet nyss...



...it makes me cry so bad.
Ska nog köpa lite gröna klubbor och gå till graven imorgon..♥