HÄR SITTER JAG OCH TÄNKER...

Vad skulle egentligen hända om jag dog? Vilka skulle bry sig? Vilka skulle gå på min begravning? Skulle folk jag aldrig trodde bry sig?
Detta är frågor jag aldrig kommer få svar på. Men undra kan man väl få?
Jag är så glad att jag har alla mina vänner och jag ska passa på att umgås med varenda en så mycket som möjligt och skaffa så många jag bara kan. För vem vet, jag kanske försvinner? Eller så kanske jag förlorar en av mina älskade kompisar helt plötsligt.
Man måste ta vara på den tid man har och leva livet - Carpe Diem!
Hur kom jag på detta just nu då?
Jo innan idag satt jag och läste på Therese Johansson Rojos bdb... Det är så hemskt att folk kan göra så. Folk i min egen ålder. Tänk vilken värld vi lever i om ungdomar, som inte vet något om livet ännu, kan göra så mot en jätte söt tjej som bara var 15 år...
Hur kunde dom misshandla (eller vad det nu var dom gjorde mot stackarn) henne i en skog? Mitt ute sådär i kalla skogen. Tänk att det kanske var det sista hon såg... Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Och hur ont hon kanske hade innan hon dog.
Nu säger jag inte att jag ska gå och bli mördad (vilket vi verkligen får hoppas på!) men det skulle ju kunna hända en olycka..? Som med Malin Karlsson, 14 år, som också har dött nu nyligen.
Hon hade tydlingen kommit springandes på perrongen och halkat (halkat, ja så det var inte självmord.) så hon hade trilat ner rakt framför ett tåg. Hon blev påkörd och dog...
Ingen är odödlig så vi måste leva som om varje dag vore vår sista.
Jag tycker vi alla tar en tyst stund och tänker på, inte bara Malin och Therese, utan alla unga runt om som levde livet fullt ut tills dom blev ifråntagna sina liv och deras familjer och alla vänner.


Therese Johansson Rojo


Malin Karlsson


Kommentarer



Vad heter du?
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg/hemsida?:


Skriv något fint här nedan:


RSS 2.0